Nu är det brittiska antikrundan. IGEN. Jag såg det igår. Svt sänder varje program tolv gånger. Eller så. Det krossar den svenska. Juveler som gömts under blitzen.
Den här gången var damen med Louis Vuitton-kofferten från sent 1800-tal bäst. Tanten köpte den för några pence för att ha något att bära hem sina loppisprylar i. Hon visste inte vad det var och när de tapetserade om sitt master bedroom tapetserade de kofferten i samma rosentapet. Logon kom runt 1896 så denna är äldre. På etiketten står alla utmärkelser den fått i London 1889 och Paris 1892. På en bra auktion kan man få minst 1000 pund för den säger programledaren. Jag orkar liksom inte.
Det är synd att muséet och fabriken i Asnières utanför Paris bara ordnar privata visningar och inget för allmänheten för deras samling är fantastisk. Jag var där 2006 och efter att ha intagit cafe au lait (vad är latte?) i Louis Vuitton-koppar förevisades jag fantastiska koffertar och resväskor från 1800-tal och framåt. Bäst är beauty boxarna med kristallflaskor för eau de cologne och kammar av pärlemor och borstar av elfenben med äkta hår. De nyare är också kul, de som finns i två ex i världen, typ Sharon Stone har ett och det andra finns i Asnières. Jag skrev ett reportage för Connoisseur.
På Östermalm känner tanterna tyvärr igen Louis Vuitton och den hamnar på Stockholms Auktionsverk. Men fortfarande kan man iofs hitta sköna slängda saker i soprummen. En tavla av Sveriges regentlängd kunde jag inte lämna åt sitt öde därnere. När jag ställde ner ett litet klaffbord jag haft på balkongen i vårt soprum försvann det som en avlöning och dök upp i antikaffären bredvid på Linnégatan. 1000 spänn. När jag konfronterade honom sa han svävande att “en person” lämnat in det. Och jodå, sen fick den lille sopnasaren det sålt.
Ne hörrni nu e det dags att packa väskan.
Voyage Voyage/C