Idag är en sån där dag när man jobbat med något i dagar och veckor och i år rent mentalt och förberedelsemässigt  och sen är allt plötsligt över och man är klar. All planering, all förväntan, all förberedelse.

Allt det som började när jag fick jobbet som hovreporter på Den Kungliga Veckotidningen vid millennieskiftet som vi hade full fokus på redan då, var över någon gång vid midnatt. Och nu sitter jag här och försöker samla intrycken av en fantastisk bröllopshelg.

Ungefär som när man fött ett barn eller skrivit klart en bok eller något annat stort och liksom bara njuter av att man är klar.

Nu börjar ett nytt kapitel och ni som känner mig fattar ju att jag redan har börjat skriva det :)  Det är dags för nya böcker och nya barn. Men just nu just idag är jag klar.

En annan som är klar är Daniel. Prins Daniel som jag ska försöka att titulera honom nästa gång. Alldeles innan han tog till orda igår sa jag i norska NRK där jag var expertkommentator under hela bröllopsmiddagen att jag var säker på att ingen kunde överträffa kronprins Haakons tal till Mette Marit på deras bröllop 2001. Men då gjorde Daniel det.

Där satt jag i korgstolen i utomhusstudion bredvid Grand med utsikt över slottet och småfrysandet blev till en värme inombords när vår nye prins gick igång. När vi andra sedan var igång igen med vår livesändning och programledaren frågade mig om min åsikt var jag för ovanlighetens skull helt stum och sen när Elaine Bergqvist benämnde det som en retorisk knockout kunde jag ju bara få fram att det mer än allt annat var en rojalistisk knockout och att han var i hamn. Daniel, det är så, jag menar det. Du talade dig in i alla våra hjärtan igår. Fastän du bara varit prins i 24 timmar är du hemma. Du är klar.

Jag Vill Ha En Egen Daniel/C

Read & leave comments