1999 gick jag på journalisthögskolan i Göteborg när jag såg en annons. Den kungliga veckotidningen sökte en reporter. Mina kursare sa ”Du är inte klok, du kommer förstöra hela din karriär!”. Så blev det inte.

Istället fick jag en exklusiv inblick i det kungliga livet och befann mig plötsligt på resor med kronprinsessan i Uganda och statsbesök med kungaparet i palatset hos Sultanen av Brunei. Jag kastades in i en värld av champagne och glamour.

Aldrig hade jag väl trott att jag skulle dinera med prins Albert av Monaco och känna hans ömma armar slingrade kring mig, dricka champagne på tu man hand med George Clooney, bevista gardenparty hemma hos legendaren Günther Sachs tillsammans med Björn Borg eller kyssa prinsessornas pojkvänner.

Prinsen friade även till mig. Efter kort tid förvandlades han till en groda istället för tvärtom. Jag flydde. Jag tog av mig ringarna. Jag fortsatte mitt liv.

Det gav mig min styrka. Det gav mig min erfarenhet. Det gav mig min son.

Jag var programledare för Kungligt och en dag ringde Abbe Bonnier och föreslog att jag skulle skriva en bok. Uppdrag Prinsessa finns nu översatt till snart tio språk. Den kom just ut på ryska och jag kan inte läsa ett enda ord trots att alla är mina.

HKH Victoria kom ut lagom till sagobröllopet mellan Victoria och hennes prins. Jag har skrivit den till henne. Och till dig.

När jag gav mitt företag namnet Ladylike gjorde jag det med ambitionen att all min verksamhet skulle vara just det. Det blev också arbetsnamnet på min roman. Nu har jag börjat...

Catarina

Posted by Catarina Hurtig on June 19th, 2010 11:57 pm Hans Kejserliga Höghet

Min stora favorit från bröllopshelgen är ändå inte Albert utan den mest avlägsna kungligheten av alla. Var det nån som inte såg hans stora leende på konserten, på väg till kyrkan, på vigseln, på middagen där han pratade hål i huvet på Titti prinsessan Christina eller tvärtom.

På konserten på fredagen satt denne Naruhito och myste instämmande när Magnus Uggla vrålade Värsta grymma tjejen. För honom heter hon Masako. Eller hette i alla fall. Man vet av naturliga skäl inte så mycket om hans lovelife men de är fortfarande gifta och har en liten Aiko.

Det som fascinerar mig mest med denne man är att Naruhito tvingades fria tre gånger till Masako. Att han liksom fortsatte efter det där första nejet. Och efter det andra. Jag antar att han tog det där nejet med det där leendet. Både första gången. Och andra gången. Och att leendet var ännu bredare tredje gången för då sa hon nämligen ja.

Jag vet inte om han vet men det jag och alla andra fick höra och skrev under min tid på Den Kungliga Veckotidningen var att någon utövat påtryckningar på den stackars Masako och påpekat att det inte passade sig att säga nej till ett så fint frieri och till slut verkar hon tydligen lyckligtvis ha insett sitt bästa.

Att jag har varit hemma hos dem är svindlande. Vi åkte i vad som kändes som flera kilometer inne på det stora palatsområdet Akasaka i Tokyo och blev visiterade åtta gånger på vägen in till Det Kejserliga Hemmet.

Där, på palatstrappan skulle Victoria hovniga för Naruhitos far Akihito som var ännu mindre. Fast större. Kejsaren. Victoria hade berättat för mig innan om sin nervositet. Det är sådana stunder i karriären man liksom aldrig glömmer.

Efteråt blev jag intervjuad av ett japanskt tv-team som betraktade sin kejsare som en gud och min motsvarighet som ställde frågorna och alltså var Japans royal watcher nummer ett och hade varit det i två decennier berättade att han ändå aldrig haft den äran att se kejsaren live. Han frågade mig andaktsfullt hur det var. Hur karln såg ut. Rörde sig och var. Han som är en gud.

Eftersom Naruhito smäller högre än de andra kungliga högheterna som var här och tituleras Hans Kejserliga Höghet var han den flottaste av dem alla här på festen.

En liten man kan ha stor power. Fråga bara den andra Victoria. Med efternamnet Silvstedt. Om Hennes Lille Man. Maurice.

Big In Japan/C

Read & leave comments

Leave a Reply